Let Sleeping Corpses Lie / Gästrecension, Fredrik Green

I ett ganska fult omslag kommer den här zombie filmen av Jorge Grau från Blue Underground. Det ser faktiskt inte alls särskilt lockande ut så jag måste erkänna att trots höga betyg så var inte förväntningarna särskilt höga. Men samma sak gäller naturligtvis en film som med en bok; döm inte innehållet efter dess omslag, detta är en av dom bästa jag sett i genren!

En man (George) och en kvinna (Edna) träffas på grund av en smärre olyckshändelse och det resulterar i att dom reser tillsammans i hennes bil. Edna måste hinna fram till sin syster Katie* på avtalad tid så George får vackert följa med trots att han egentligen ska åt ett annat håll. Saker och ting går inte riktigt som planerat då det dyker upp zombie´s som dödar Katie´s man. Polisen tror naturligtvis inte på detta, utan börjar anklaga trion för mord....

Filmen utspelar sig på den engelska landsbygden en bit utanför Manchester. En lyckad miljö då det faktiskt är ett ganska creepy ställe att vara på med alla dess gotiska kyrkor och byggnader. Även om det användes rökmaskiner för att återskapa dimman som kan smyga sig på där ute så känns det autentiskt, ni som varit på vischan i England vet vad jag menar. Jag är ganska kräsen på hur levande döda ska uppföra sig i zombiefilmer, och jag kan inte påstå att dessa hela tiden uppfyllde mina kriterier vad gäller hur dom rör sig. Det störde mig dock minimalt, för deras läten var helt klart i en klass för sig! Riktigt riktigt bra! Jag tror inte jag är helt fel ute om jag gissar att Fulci har inspirerats av denna när han gjorde sina mästerverk City Of The Living Dead samt Zombie Flesheaters, det finns en hel del likheter.

Jorge visar att han inte är rädd för att vara lite makaber, till exempel finns där en flicka med Downs syndrom (något som det var ett helt annat synsätt på för 30 år sen) samt en scen där ett litet spädbarn är nedsmetat med blod. Han visar också att han har en stor känsla för det visuella, och att det faktiskt lönar sig att satsa på en bra handling. Lite otippat med en hårdkokt snut i denna typen av film men det lyfter faktiskt helhetsintrycket. 9/10

Fredrik Green

Resident Evil: Extinction

Regi: Russell Mulcahy

Inspelad: 2007

Läckra Milla Jovovich gör sin tredje roll som Alice - zombiernas skräck, och hon gör det med den äran. Hon är stenhård. Över huvud taget så är skådespelarinsatserna i filmen bra och Ali Larter (som vi bl a känner igen från serien Heroes) gör en bra insats som konvojledaren Claire Redfield.

Känslan i filmen är kanske lite väl mycket Mad Max mellan varven och ibland kan man riktigt föreställa sig en psykad Mel Gibson komma farande bland sanddynerna. Jag kom på mig själv flera ggr med att sitta och fundera över om likheten med Mad Max var avsiktlig och kanske rent av lite småironisk.

På något sätt så hade Mulcany även lyckats få in lite känsla av gammal western & gammal krisgfilm och även där är jag inte säker på om det är gjort som en hemlighetsfull hyllning eller om man driver med de gamla koncepten.

Jag stör mig lite på att i Las Vegas-scenen så är alla mumier rörliga, snabba och viga,medan de i resten av filmen rör sig som just zombier, stelt och ryckigt... & dessutom... Hur i hela glödheta fick det plats SÅ många zombier i den där containern? Suck... ibland är jag lite väl verklighetsförankrad för den här typen av filmer.

Zombiehundarna i inledningsscenen är verkligen skitäckliga och ärligt talat så är det just i den scenen som man sitter mest på helspänn. Eftersom man tror att det innebär att spänningsnivån sätts med det så blir man oundvikligen lite besviken när det tempot inte uppnås igen en enda gång under resten av filmen. Men jodå, jag hoppade rätt upp ur biofåtöljen ett par gånger trots allt.

Slutet är, som i så många andra filmer av den här typen, lite FÖR mycket... Det räckte långt med zombierna som de var UTAN att viruset skulle mixas & muteras ytterligare och få fram nån blandning mellan nåt från Fantastic Four och Hulken. Nej nej nej, det räcker!

Jag tror inte jag skulle uppskattat filmen lika mycket hemma i TV-soffan som i biofåtöljen. Dock var det bra underhållning och klart sevärt... Men en Resident Evilfilm till efter det här... Nja, inte om det var upp till mig.

Betyg: 3/5

Scener ur Resident Evil: Extinction

Straightheads / Gästrecension

Som ett nytt inslag här i min krypta så tänker jag börja bjuda på lite gästrecesioner då och då. Även på dessa välkomnas kommentarer & förhoppningsvis återkommer jag i många fall med min egen syn på saken när jag sett de filmer som nämns.

Den första gästrecensionen kommer från en fellow skräckfantast, Fredrik Green... och jag tror bestämt att det blir fler där den kom från.

Straightheads

Jag hade inga större förväntningar på denna faktiskt, en thriller med Gillian Anderson och Danny Dyer. Men jädrar i berget vilken otrolig film! Det är en modern rape/revenge historia regisserad av Dan Reed som mest verkar ha gjort TV produktioner innan. Jag minns inte att jag hört talas om honom iallafall.

Handlingen är väldigt enkel. Alice (G.Andersson) arbetar på ett flashigt företag, exakt vad hon gör får vi inte veta. Det börjar iallafall med att hon får en inbjudan till en fest samma kväll på sin chefs nyinköpta gods. Eftersom hon saknar kavaljer så tar hon med den unge Adam (D.Dyer) som håller på att installera ett övervakningssystem i hennes hus. Efter festen råkar dom ut för en olycka som resulterar i brutal misshandel och våldtäkt...

Filmen är väldigt enkel i sitt utförande. Vi får inte veta särskilt mycket om karaktärerna, och det känns stundtals lite väl klistrat i repliker och agerande. Det är en skum känsla som präglar många av scenerna, och jag frågade mig några gånger "hur kan det gå till så" eller tänkte "den där situationen är ganska märklig", men ändå så här i efterhand så inser jag att det som verkade skumt under filmen bara bidrog till att lyfta filmen till gränsen av ett mästerverk. Danny Dyer gör en helt otrolig rollprestation, han lyckades svänga mellan att vara en trasig själ på gränsen till suicid till att bli riktigt obehaglig vissa stunder.

Det är en ganska kort film. 1:12 stod DVD timern på när eftertexterna började rulla. Men ändå enormt effektiv och den lämnade massa funderingar hos mig, och det är det inte ofta en film gör. Jag blev riktigt förvånad när jag kollade på imdb och såg att den endast ligger på 5.8 av 10 i betyg, av mig får den: 10/10

Fredrik Green

Out for Blood

Regissör: Richard Brandes
inspelningsår: 2004

I rollerna: Kevin Dillon, Jodi Lyn O´keefe, Alex McArthur, Lance Henriksen, Vanessa Angel

Hank Holten (Kevin Dillon) är veteran hos Los Angeles-polisen och när han tilldelas ett fall med en försvunnen kvinnlig collegestudent tror han att utredningen ska bli ett rent rutinärende. Han får jobbet av sin chef och gode vän John Dillings (Lance Henriksen) som tycker att Hank behöver ett enkelt jobb för att komma på fötter igen efter sin uppslitande skilsmässa från den framgångsrika författaren Susan Hastings. När den försvunna flickan ses på en beryktad illegal raveklubb i Hollywood upptäcker Hank att det inte alls är en rutinutredning, utan troligen den farligaste i hans karriär. Snart kämpar han för sitt liv och upplever sig fångad i en mardröm...

Jag ska inte påstå att jag är Kevin Dillons största fan, men trots allt så ger jag honom hyfsat godkänt för rollen som Hank Holten... Men vad hjälper det när det finns ett gäng amatörer med som drar ner skådespeleriet under all kritik. Tur är att Lance Henriksen (serien Millenuim) åtminstone sköter sig & lyfter kvalitén lite.

Vampyrerna är ganska mycket "Angelus" men eftersom jag ju älskar Buffy & Angel så passar det mig utmärkt. Dessutom är jag ju fast i min föreställning att vampyrer är sexiga och passionerade varelser och att de använder sex för att snärja sina offer... så det som många retar sig på i denna filmen, dvs sexscenerna i inledningen, tycker jag är helt okej... även om jag stör mig lite på ormgropstemat.

När jag ser en vampyrfilm så handlar mitt betyg ofta mycket om "korrektheten" i vampyrernas betéende, sätten att döda dem på osv. Så eftersom det mesta faktiskt är riktigt legendriktigt i Out for Blood så spelar det in när jag sätter mitt lite väl höga betyg. Skulle jag bortse från det så skulle filmen nog stanna på en 2:a...

Men jag väljer att ge den 3 vampyrer av 5 möjliga.