1408

Att skicka ett vykort med en adress till ett hotell och orden "Besök inte rum 1408" garanterar i högsta grad att författaren Mike Enslin gör exakt det motsatta och bokar in sig för att övernatta i just det rummet på Dolphin Hotel.

Efter lite reserch får Mike veta att det skett flera bestialiska mord och självmord i rum 1408 och när han kommer för att checka in på Dolphin Hotel så får han använda all sin övertalningsförmåga för att få hotellföreståndaren att ge honom nyckeln och visa honom till rummet. För att få honom att låta bli att checka in så visar föreståndare bl a en mängd groteska bilder och artiklar som beskriver dödsfallen som kan knytas till "det ondskefulla rummet".

Enslin, som inte för en sekund tror på spöken, får till slut checka in & stiga över tröskeln till rum 1408... och att han dagen efter inte checkar ut utan problem är årets underdrift.

När jag började titta på filmen så hade jag lyckats totalmissa att den hade en Stephen King- berättelse som grund. Men det tog inte lång stund förrän "Secret Window-känslan" infann sig och jag bestämde mig för att det bara måste vara ihopdiktat av Mr Kings hjärna.

Filmen börjar bra och verkar fram till ungefär 45 minuter in kunna bli det bästa man sett på länge. Men när Mike Enslin väl checkat in & rummet börjar visa sitt rätta jag så verkar det plötsligt som om all energi gått ur manusförfattare, regissör & allt för alla groteska horrorscener och skrämselhickan man väntar sig bara, helt enkelt, uteblir och när filmen väl är slut så fattar man absolut ingenting.

Dock ska John Cusack, som spelar Enslin, ha en stor eloge för sin roll i 1408. Jag tror jag kan sträcka mig så långt så jag säger att den är hans bästa roll någonsin.

Betyg 3,5 av 5