Arn - Tempelriddaren

Release: 2007
I rollerna: Joakim Nätterqvist, Stellan Skarsgård, Michael Nyqvist, Gustaf Skarsgård, Sofia Helin, Bibi Andersson...

Jag, som inte är ett fan av svenska filmer & heller inte Jan Guillos största fan direkt blev mycket positivt överraskad av den här filmen. Visserligen bör jag nog på en gång erkänna att bioupplevelsen som vanligt ger filmen ett snäpp högre betyg än vad den kanske förtjänar egentligen... Jag tycker verkligen att film ÄR bäst på bio... och inte minst när det är en film som man, som jag, lite undermedvetet redan på förhand dömt ut.

"År 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård i Västra Götaland. Han uppfostras i kloster och blir en bildad ung man och en skicklig krigare. I Cecilia möter han den stora kärleken, en kärlek som gör dem till offer för striden mellan den andliga och världsliga makten. Cecilia spärras in i kloster och Arn skickas som tempelriddare till Det Heliga Landet där kriget rasar mellan kristna och muslimer".

Skådespelarinsatserna är riktigt bra & den enda som gör mig lite besviken är Gustaf Skarsgård, i rollen som kungasonen Knut Eriksson. Gustaf är inte ens i närheten av att bli den skådespelare som pappa Stellan är... Men så är pappa Skargård iofs bland det bästa vårt lilla Sverige har producerat i skådespelarväg så Gustaf har en tung mantel att axla. Vilket han som sagt inte gör med den äran i den här filmen.

Något som jag tvingat mig till att inte ta hänsyn till i min bedömning av filmen är det faktum att Jocke Nätterqvist i en scen rider två så tydligt olika hästar, trots att det tydligt framgår att det ska föreställa vara samma häst hela tiden. Annars är just hästarna en del i filmen som gör känslan väldigt autentisk, eftersom man huvudsakligen använder sig av Nordsvenska & Gudbrandsdalshästar, vilket ju var precis vad man red på den tiden.

Många säger sig sakna ett djupare ingående på själva kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia... medan jag själv bara är mer än nöjd över det faktum att filmen inte visade sig vara en svensk version av Ivanhoe.... för i så fall hade jag spytt.

Överraskande var att det var såpass mycket blod (mycket & mycket, allt är relativt) i en svensk film.

Trots att jag har en del övrigt att önska så blir det toppbetyg, dvs 5 av 5 för den här filmen och den kommer pryda sin plats som DVD i min hylla i sinom tid.

http://www.arnmovie.com/

From Dusk Till Dawn

Ok... here we go... antar att jag leder mig själv till slakt nu men...

From Dusk til Dawn - 3/5

Jag älskar Rodrigues, jag älskar Tarantino, jag älskar Clooney... Men tyvärr... vampyrfighten på Titty Twister är bara under all kritik & sänker en film med en helt fantastisk början till under medelmåtta.

Att den ens får en trea beror mycket på alla sköna repliker & att Clooney verkligen är skållhet i den.

De andra From Dusk til Dawn-filmerna har jag inte ens sett än... Men det kommer... & jag är tveksam till att det blir bättre.

KATT

Regissör: Martin Shmidt

I rollerna: Liv Corfixen, Matin Bryggman, Charlotte Munck, Sören Pilmark

En dansk rysare... och eftersom jag sällan förväntar mig nåt större av danska filmer & heller inte av nordiska rysare över lag så blev jag mycket positivt överraskad av den här rullen... som dock, måste sägas, troligen var rejält nerklippt för att "passa" svensk TV.

Maria, som är inneboende hos sin väninna Isabella får en dag ett kort besök av Isabellas morfar, som bor i lägenheten ovanför. Morfadern berättar att de ska ha en liten sammankomst och att det nog kan bli både högljutt och sent men att de inte ska bli oroliga och inte komma upp och störa dem. När han går tittar Maria genom titthålet & ser honom göra något mystiskt tecken över dörren... Men sedan tänker hon inte mer på det. Vad Maria inte märkt är att hennes katt av misstag kom med in i lägenheten när morfadern gick tillbaka upp till sitt. Kort efter att denna högljudda & skrämmande sammankomst, där något uppenbart går fel, ägt rum så börjar det ske en rad makabra och blodiga händelser som vänder minst sagt upp och ner på Marias liv och förbryllar stadens polis fullständigt.

Mitt i allt detta har Maria & hennes pojkvän en kris och hon upptäcker snart att Isabella kanske inte är en så bra vän som hon gett sig ut för att vara...

När den skyldige till de makabra morden avslöjas i slutet (Ja, avslöjas & avslöjas, man vet det ju från början) så är filmningen riktigt läcker & man kämpar verkligen för att riktigt kunna urskilja "monstret"...

Det finns en scen som berör mig personligen lite illa... Men det handlar mer om min kärlek till katter än om filmen som sådan...

Betyget blir 4 vampyrer av 5