onsdag, december 26, 2007

Arn - Tempelriddaren


Release: 2007
I rollerna: Joakim Nätterqvist, Stellan Skarsgård, Michael Nyqvist, Gustaf Skarsgård, Sofia Helin, Bibi Andersson...

Jag, som inte är ett fan av svenska filmer & heller inte Jan Guillos största fan direkt blev mycket positivt överraskad av den här filmen. Visserligen bör jag nog på en gång erkänna att bioupplevelsen som vanligt ger filmen ett snäpp högre betyg än vad den kanske förtjänar egentligen... Jag tycker verkligen att film ÄR bäst på bio... och inte minst när det är en film som man, som jag, lite undermedvetet redan på förhand dömt ut.

"År 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård i Västra Götaland. Han uppfostras i kloster och blir en bildad ung man och en skicklig krigare. I Cecilia möter han den stora kärleken, en kärlek som gör dem till offer för striden mellan den andliga och världsliga makten. Cecilia spärras in i kloster och Arn skickas som tempelriddare till Det Heliga Landet där kriget rasar mellan kristna och muslimer".

Skådespelarinsatserna är riktigt bra & den enda som gör mig lite besviken är Gustaf Skarsgård, i rollen som kungasonen Knut Eriksson. Gustaf är inte ens i närheten av att bli den skådespelare som pappa Stellan är... Men så är pappa Skargård iofs bland det bästa vårt lilla Sverige har producerat i skådespelarväg så Gustaf har en tung mantel att axla. Vilket han som sagt inte gör med den äran i den här filmen.

Något som jag tvingat mig till att inte ta hänsyn till i min bedömning av filmen är det faktum att Jocke Nätterqvist i en scen rider två så tydligt olika hästar, trots att det tydligt framgår att det ska föreställa vara samma häst hela tiden. Annars är just hästarna en del i filmen som gör känslan väldigt autentisk, eftersom man huvudsakligen använder sig av Nordsvenska & Gudbrandsdalshästar, vilket ju var precis vad man red på den tiden.
Många säger sig sakna ett djupare ingående på själva kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia... medan jag själv bara är mer än nöjd över det faktum att filmen inte visade sig vara en svensk version av Ivanhoe.... för i så fall hade jag spytt.

Överraskande var att det var såpass mycket blod (mycket & mycket, allt är relativt) i en svensk film.
Trots att jag har en del övrigt att önska så blir det toppbetyg, dvs 5 av 5 för den här filmen och den kommer pryda sin plats som DVD i min hylla i sinom tid.


1 kommentar:

Anonym sa...

Jag brukar störa mig på när det märks att hästar byts eller när folk har saker i fel händer när de klipper scener och visserligen uppmärksammade jag några sådana saker, men jag sorterade bort dem - för jag njöt så mkt av allt det andra som var MYCKET bra!

Rollerna var HELT rätt, där även Knut! Jag och sambon pratade om det här igår, men unge Skarsgård tycker jag passade väldigt bra in i den karaktär jag hade i minnet! Nu är det flera år sen jag red böckerna, men jag tycker ALLA passade väldigt bra i sina roller! TOPPEN!!!

Åh, jag skulle kunna fortsätta skriva om det här, men eftersom det här bara är en kommentar, så får jag fortsätta med det i min blogg i kväll.

Kram