Gabriel (2007)

Den gjorde inte succé när den släpptes & den lär inte göra det i efterhand heller... Men oavsett den stora massans syn så är det här en film i min smak. Mörk och meningslös men ändå så vacker & fängslande.

Att ta ärkeänglarna & avgrundsänglarna och göra dem till figurer i en modern kamp mellan det onda och det goda tycker jag är fullständigt genialt. Snacka om att gå tillbaka till själva källan för nämnda kamp.

Att sedan Bibeln och änglaberättelserna inte har ett dyft med filmen i fråga att göra är väl bara en liten bisak & korrektheten i det hela tänker jag inte uttala mig om. Dock skulle jag väl knappast tro att ärkeänglarna i Bibeln skulle bete sig som Gabriel & co gör i filmen. Blodet sprutar, kulor viner, käkar krossas & svordomarna haglar... Skärselden framställs som en stad som mest påminner om Gotham City och karaktärerna känns som hämtade ur Constantine, Underworld & Buffy i en salig men underbar röra. Regnet vräker ner hela filmen igenom och man får en känsla av att ha gått vilse & befinna sig på en skitig bakgata en kall höstkväll.

Naturligtvis går det väldigt bra för det onda till en början och man förväntar sig en något annorlunda upplösning än den man faktiskt får. För att vara en film om något så inbjudande som ärke- och avgrundsänglar så är det förvånansvärt lite övernaturligheter... Vilket dock snarare lyfter än stjälper. Emellanåt väntar man sig att himlen ska öppnas & Guds ansikte ska uppenbaras över kämparna & gissa om man blir glad när så icke är fallet.

Slutet är nog tänkt som en självklar seger åt det goda... Men när etertexterna börjar rulla så sitter jag med en klar känsla av att det onda nog trots allt lyckades ganska bra.

Skådisarna är relativt okända & oerfarna men detta till trots så får jag nog säga att de flesta gör en riktigt bra insats. Huvudrollsinnehavaren Andy Whitfield gör en härlig tolkning av den vackre, tatuerade & tredagarsskäggige Gabriel som ser ut som allt annat än en ängel.

Allting är så fullständigt fel och inkorrekt att det inte för en sekund går att ta på allvar... & ändå är det bara hur bra som helst & trots att hela den här recensionen känns som en sågning när jag läser igenom den så ger jag den här filmen 7 av 10, med potential att stiga till en åtta efter att ha blivit sedd en gång till.