Arn - Tempelriddaren

Release: 2007
I rollerna: Joakim Nätterqvist, Stellan Skarsgård, Michael Nyqvist, Gustaf Skarsgård, Sofia Helin, Bibi Andersson...

Jag, som inte är ett fan av svenska filmer & heller inte Jan Guillos största fan direkt blev mycket positivt överraskad av den här filmen. Visserligen bör jag nog på en gång erkänna att bioupplevelsen som vanligt ger filmen ett snäpp högre betyg än vad den kanske förtjänar egentligen... Jag tycker verkligen att film ÄR bäst på bio... och inte minst när det är en film som man, som jag, lite undermedvetet redan på förhand dömt ut.

"År 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård i Västra Götaland. Han uppfostras i kloster och blir en bildad ung man och en skicklig krigare. I Cecilia möter han den stora kärleken, en kärlek som gör dem till offer för striden mellan den andliga och världsliga makten. Cecilia spärras in i kloster och Arn skickas som tempelriddare till Det Heliga Landet där kriget rasar mellan kristna och muslimer".

Skådespelarinsatserna är riktigt bra & den enda som gör mig lite besviken är Gustaf Skarsgård, i rollen som kungasonen Knut Eriksson. Gustaf är inte ens i närheten av att bli den skådespelare som pappa Stellan är... Men så är pappa Skargård iofs bland det bästa vårt lilla Sverige har producerat i skådespelarväg så Gustaf har en tung mantel att axla. Vilket han som sagt inte gör med den äran i den här filmen.

Något som jag tvingat mig till att inte ta hänsyn till i min bedömning av filmen är det faktum att Jocke Nätterqvist i en scen rider två så tydligt olika hästar, trots att det tydligt framgår att det ska föreställa vara samma häst hela tiden. Annars är just hästarna en del i filmen som gör känslan väldigt autentisk, eftersom man huvudsakligen använder sig av Nordsvenska & Gudbrandsdalshästar, vilket ju var precis vad man red på den tiden.

Många säger sig sakna ett djupare ingående på själva kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia... medan jag själv bara är mer än nöjd över det faktum att filmen inte visade sig vara en svensk version av Ivanhoe.... för i så fall hade jag spytt.

Överraskande var att det var såpass mycket blod (mycket & mycket, allt är relativt) i en svensk film.

Trots att jag har en del övrigt att önska så blir det toppbetyg, dvs 5 av 5 för den här filmen och den kommer pryda sin plats som DVD i min hylla i sinom tid.

http://www.arnmovie.com/

From Dusk Till Dawn

Ok... here we go... antar att jag leder mig själv till slakt nu men...

From Dusk til Dawn - 3/5

Jag älskar Rodrigues, jag älskar Tarantino, jag älskar Clooney... Men tyvärr... vampyrfighten på Titty Twister är bara under all kritik & sänker en film med en helt fantastisk början till under medelmåtta.

Att den ens får en trea beror mycket på alla sköna repliker & att Clooney verkligen är skållhet i den.

De andra From Dusk til Dawn-filmerna har jag inte ens sett än... Men det kommer... & jag är tveksam till att det blir bättre.

KATT

Regissör: Martin Shmidt

I rollerna: Liv Corfixen, Matin Bryggman, Charlotte Munck, Sören Pilmark

En dansk rysare... och eftersom jag sällan förväntar mig nåt större av danska filmer & heller inte av nordiska rysare över lag så blev jag mycket positivt överraskad av den här rullen... som dock, måste sägas, troligen var rejält nerklippt för att "passa" svensk TV.

Maria, som är inneboende hos sin väninna Isabella får en dag ett kort besök av Isabellas morfar, som bor i lägenheten ovanför. Morfadern berättar att de ska ha en liten sammankomst och att det nog kan bli både högljutt och sent men att de inte ska bli oroliga och inte komma upp och störa dem. När han går tittar Maria genom titthålet & ser honom göra något mystiskt tecken över dörren... Men sedan tänker hon inte mer på det. Vad Maria inte märkt är att hennes katt av misstag kom med in i lägenheten när morfadern gick tillbaka upp till sitt. Kort efter att denna högljudda & skrämmande sammankomst, där något uppenbart går fel, ägt rum så börjar det ske en rad makabra och blodiga händelser som vänder minst sagt upp och ner på Marias liv och förbryllar stadens polis fullständigt.

Mitt i allt detta har Maria & hennes pojkvän en kris och hon upptäcker snart att Isabella kanske inte är en så bra vän som hon gett sig ut för att vara...

När den skyldige till de makabra morden avslöjas i slutet (Ja, avslöjas & avslöjas, man vet det ju från början) så är filmningen riktigt läcker & man kämpar verkligen för att riktigt kunna urskilja "monstret"...

Det finns en scen som berör mig personligen lite illa... Men det handlar mer om min kärlek till katter än om filmen som sådan...

Betyget blir 4 vampyrer av 5

Let Sleeping Corpses Lie / Gästrecension, Fredrik Green

I ett ganska fult omslag kommer den här zombie filmen av Jorge Grau från Blue Underground. Det ser faktiskt inte alls särskilt lockande ut så jag måste erkänna att trots höga betyg så var inte förväntningarna särskilt höga. Men samma sak gäller naturligtvis en film som med en bok; döm inte innehållet efter dess omslag, detta är en av dom bästa jag sett i genren!

En man (George) och en kvinna (Edna) träffas på grund av en smärre olyckshändelse och det resulterar i att dom reser tillsammans i hennes bil. Edna måste hinna fram till sin syster Katie* på avtalad tid så George får vackert följa med trots att han egentligen ska åt ett annat håll. Saker och ting går inte riktigt som planerat då det dyker upp zombie´s som dödar Katie´s man. Polisen tror naturligtvis inte på detta, utan börjar anklaga trion för mord....

Filmen utspelar sig på den engelska landsbygden en bit utanför Manchester. En lyckad miljö då det faktiskt är ett ganska creepy ställe att vara på med alla dess gotiska kyrkor och byggnader. Även om det användes rökmaskiner för att återskapa dimman som kan smyga sig på där ute så känns det autentiskt, ni som varit på vischan i England vet vad jag menar. Jag är ganska kräsen på hur levande döda ska uppföra sig i zombiefilmer, och jag kan inte påstå att dessa hela tiden uppfyllde mina kriterier vad gäller hur dom rör sig. Det störde mig dock minimalt, för deras läten var helt klart i en klass för sig! Riktigt riktigt bra! Jag tror inte jag är helt fel ute om jag gissar att Fulci har inspirerats av denna när han gjorde sina mästerverk City Of The Living Dead samt Zombie Flesheaters, det finns en hel del likheter.

Jorge visar att han inte är rädd för att vara lite makaber, till exempel finns där en flicka med Downs syndrom (något som det var ett helt annat synsätt på för 30 år sen) samt en scen där ett litet spädbarn är nedsmetat med blod. Han visar också att han har en stor känsla för det visuella, och att det faktiskt lönar sig att satsa på en bra handling. Lite otippat med en hårdkokt snut i denna typen av film men det lyfter faktiskt helhetsintrycket. 9/10

Fredrik Green

Resident Evil: Extinction

Regi: Russell Mulcahy

Inspelad: 2007

Läckra Milla Jovovich gör sin tredje roll som Alice - zombiernas skräck, och hon gör det med den äran. Hon är stenhård. Över huvud taget så är skådespelarinsatserna i filmen bra och Ali Larter (som vi bl a känner igen från serien Heroes) gör en bra insats som konvojledaren Claire Redfield.

Känslan i filmen är kanske lite väl mycket Mad Max mellan varven och ibland kan man riktigt föreställa sig en psykad Mel Gibson komma farande bland sanddynerna. Jag kom på mig själv flera ggr med att sitta och fundera över om likheten med Mad Max var avsiktlig och kanske rent av lite småironisk.

På något sätt så hade Mulcany även lyckats få in lite känsla av gammal western & gammal krisgfilm och även där är jag inte säker på om det är gjort som en hemlighetsfull hyllning eller om man driver med de gamla koncepten.

Jag stör mig lite på att i Las Vegas-scenen så är alla mumier rörliga, snabba och viga,medan de i resten av filmen rör sig som just zombier, stelt och ryckigt... & dessutom... Hur i hela glödheta fick det plats SÅ många zombier i den där containern? Suck... ibland är jag lite väl verklighetsförankrad för den här typen av filmer.

Zombiehundarna i inledningsscenen är verkligen skitäckliga och ärligt talat så är det just i den scenen som man sitter mest på helspänn. Eftersom man tror att det innebär att spänningsnivån sätts med det så blir man oundvikligen lite besviken när det tempot inte uppnås igen en enda gång under resten av filmen. Men jodå, jag hoppade rätt upp ur biofåtöljen ett par gånger trots allt.

Slutet är, som i så många andra filmer av den här typen, lite FÖR mycket... Det räckte långt med zombierna som de var UTAN att viruset skulle mixas & muteras ytterligare och få fram nån blandning mellan nåt från Fantastic Four och Hulken. Nej nej nej, det räcker!

Jag tror inte jag skulle uppskattat filmen lika mycket hemma i TV-soffan som i biofåtöljen. Dock var det bra underhållning och klart sevärt... Men en Resident Evilfilm till efter det här... Nja, inte om det var upp till mig.

Betyg: 3/5

Scener ur Resident Evil: Extinction

Straightheads / Gästrecension

Som ett nytt inslag här i min krypta så tänker jag börja bjuda på lite gästrecesioner då och då. Även på dessa välkomnas kommentarer & förhoppningsvis återkommer jag i många fall med min egen syn på saken när jag sett de filmer som nämns.

Den första gästrecensionen kommer från en fellow skräckfantast, Fredrik Green... och jag tror bestämt att det blir fler där den kom från.

Straightheads

Jag hade inga större förväntningar på denna faktiskt, en thriller med Gillian Anderson och Danny Dyer. Men jädrar i berget vilken otrolig film! Det är en modern rape/revenge historia regisserad av Dan Reed som mest verkar ha gjort TV produktioner innan. Jag minns inte att jag hört talas om honom iallafall.

Handlingen är väldigt enkel. Alice (G.Andersson) arbetar på ett flashigt företag, exakt vad hon gör får vi inte veta. Det börjar iallafall med att hon får en inbjudan till en fest samma kväll på sin chefs nyinköpta gods. Eftersom hon saknar kavaljer så tar hon med den unge Adam (D.Dyer) som håller på att installera ett övervakningssystem i hennes hus. Efter festen råkar dom ut för en olycka som resulterar i brutal misshandel och våldtäkt...

Filmen är väldigt enkel i sitt utförande. Vi får inte veta särskilt mycket om karaktärerna, och det känns stundtals lite väl klistrat i repliker och agerande. Det är en skum känsla som präglar många av scenerna, och jag frågade mig några gånger "hur kan det gå till så" eller tänkte "den där situationen är ganska märklig", men ändå så här i efterhand så inser jag att det som verkade skumt under filmen bara bidrog till att lyfta filmen till gränsen av ett mästerverk. Danny Dyer gör en helt otrolig rollprestation, han lyckades svänga mellan att vara en trasig själ på gränsen till suicid till att bli riktigt obehaglig vissa stunder.

Det är en ganska kort film. 1:12 stod DVD timern på när eftertexterna började rulla. Men ändå enormt effektiv och den lämnade massa funderingar hos mig, och det är det inte ofta en film gör. Jag blev riktigt förvånad när jag kollade på imdb och såg att den endast ligger på 5.8 av 10 i betyg, av mig får den: 10/10

Fredrik Green

Out for Blood

Regissör: Richard Brandes
inspelningsår: 2004

I rollerna: Kevin Dillon, Jodi Lyn O´keefe, Alex McArthur, Lance Henriksen, Vanessa Angel

Hank Holten (Kevin Dillon) är veteran hos Los Angeles-polisen och när han tilldelas ett fall med en försvunnen kvinnlig collegestudent tror han att utredningen ska bli ett rent rutinärende. Han får jobbet av sin chef och gode vän John Dillings (Lance Henriksen) som tycker att Hank behöver ett enkelt jobb för att komma på fötter igen efter sin uppslitande skilsmässa från den framgångsrika författaren Susan Hastings. När den försvunna flickan ses på en beryktad illegal raveklubb i Hollywood upptäcker Hank att det inte alls är en rutinutredning, utan troligen den farligaste i hans karriär. Snart kämpar han för sitt liv och upplever sig fångad i en mardröm...

Jag ska inte påstå att jag är Kevin Dillons största fan, men trots allt så ger jag honom hyfsat godkänt för rollen som Hank Holten... Men vad hjälper det när det finns ett gäng amatörer med som drar ner skådespeleriet under all kritik. Tur är att Lance Henriksen (serien Millenuim) åtminstone sköter sig & lyfter kvalitén lite.

Vampyrerna är ganska mycket "Angelus" men eftersom jag ju älskar Buffy & Angel så passar det mig utmärkt. Dessutom är jag ju fast i min föreställning att vampyrer är sexiga och passionerade varelser och att de använder sex för att snärja sina offer... så det som många retar sig på i denna filmen, dvs sexscenerna i inledningen, tycker jag är helt okej... även om jag stör mig lite på ormgropstemat.

När jag ser en vampyrfilm så handlar mitt betyg ofta mycket om "korrektheten" i vampyrernas betéende, sätten att döda dem på osv. Så eftersom det mesta faktiskt är riktigt legendriktigt i Out for Blood så spelar det in när jag sätter mitt lite väl höga betyg. Skulle jag bortse från det så skulle filmen nog stanna på en 2:a...

Men jag väljer att ge den 3 vampyrer av 5 möjliga.

Bloodrayne 2 - Deliverance

inspelad: 2007
Regi: Uwe Boll

Har det någonsin hänt att uppföljaren är bättre än ettan? Troligen inte... förrän nu. Även om Bloodrayne 2 inte kan ses som varken något mästerverk eller något man kommer se om och om igen så tyckte jag att det var ett kul koncept och för att vara i regi av Uwe Boll så är det nästan riktigt bra. Man driver med den gamla västerns revolvermän genom att låta en vampyr vid namn Billy the Kid invadera staden deliverance och Rayne tar hjälp av bl a Pat Garret för att återställa ordningen i staden.

Inledningen på filmen är helt förvirrad och hur Rayne känner familjen där barnen kidnappas av The Kid & gänget får man inte reda på. Inte heller hennes anknytning till Flintlock Hogan som hon uppenbarligen har något otalt med klargörs och såna detaljer stör mig rejält.

Natassia Malthe (i ettan spelas Rayne av Kristianna Loken) bär i alla fall rollen som Rayne hyfsat snyggt. Även om hon knappast kan jämföras med t ex Kate Beckinsales tolkning av Selene, i Underworld.

Nu kan jag dock inte jämföra filmen med spelet den är baserad på, då jag aldrig sett eller spelat det. Men jag har förstått att spelare tycker att filmen är en skymf mot spelet och det kan jag mycket väl tänka mig.

Som sagt, kul koncept, vampyrer i vilda västern... bättre än ettan... Men det är oxå allt.

Betyget stannar på 2,5 vampyrer av 5 möjliga. Medelmåtta med andra ord.

Wesley Snipes i högform... bara därför att.

URBAN LEGEND (Mördande Legender)

Inspelad 1998
Regi: Jamie Blanks

När jag la den här filmen i spelaren så insåg jag ganska snabbt att jag redan hade sett den för länge sedan... Men jag mindes att jag gillat den och det var såpass länge sedan att jag inte mindes mycket av handling & slut. Så jag tillbringade tisdagskvällen med Jared Leto, Joshua Jacson, Alicia Wit och inte minst Robert Englund, som gör en "jag ska allt få er att tro att det var jag som gjorde alltihop-roll".

Man kan säkert kalla filmen mycket, men förutsägbar är inte ett av orden den förtjänar. Redan i inledningen med "Mördare i baksätet-scenen" så blir man lurad på vem som är busen.

Att jämföra filmen med Scream, vilket jag förstått att många gör, anser jag vara rena rappakaljan. Visst, grundkonceptet är väl ungefär detsamma men jag, som inte är Scream-filmernas största fan direkt, måste få säga att Urban Legend är SÅ mycket bättre, både vad gäller manus, regi och skådespelarinsatser.

Lite besviken blev jag väl på Joshua Jacsons roll som drog ner hela grejen genom att vara både extremt förutsägbar och dessutom kasst spelad. Överhuvudtaget så kanske inte skådespelarinsatserna var glänsande & fantastiska. Men det mesta håller ihop och spänningen är det verkligen inget fel på. Jag kom flera ggr på mig själv med att hålla ett krampaktigt tag om fåtöljens armstöd.

En del av morden kunde jag dock inte se någon legendanknytning i... Men det kan ju oxå vara jag som är dåligt påläst.

Det som höjer upp filmens betyg till 4 vampyrer av 5 möjliga är att den från början till slut kommer med oväntade vändningar så att man får börja om från början i sin tanke på vem som kan tänkas vara den skyldige... & den som verkligen var den skyldige hade jag inte ens för en sekund misstänkt under filmens gång.

Som sagt, betyg: 4/5

Bloody Mary, Bloody Mary, Bloody Mary!

1408

Att skicka ett vykort med en adress till ett hotell och orden "Besök inte rum 1408" garanterar i högsta grad att författaren Mike Enslin gör exakt det motsatta och bokar in sig för att övernatta i just det rummet på Dolphin Hotel.

Efter lite reserch får Mike veta att det skett flera bestialiska mord och självmord i rum 1408 och när han kommer för att checka in på Dolphin Hotel så får han använda all sin övertalningsförmåga för att få hotellföreståndaren att ge honom nyckeln och visa honom till rummet. För att få honom att låta bli att checka in så visar föreståndare bl a en mängd groteska bilder och artiklar som beskriver dödsfallen som kan knytas till "det ondskefulla rummet".

Enslin, som inte för en sekund tror på spöken, får till slut checka in & stiga över tröskeln till rum 1408... och att han dagen efter inte checkar ut utan problem är årets underdrift.

När jag började titta på filmen så hade jag lyckats totalmissa att den hade en Stephen King- berättelse som grund. Men det tog inte lång stund förrän "Secret Window-känslan" infann sig och jag bestämde mig för att det bara måste vara ihopdiktat av Mr Kings hjärna.

Filmen börjar bra och verkar fram till ungefär 45 minuter in kunna bli det bästa man sett på länge. Men när Mike Enslin väl checkat in & rummet börjar visa sitt rätta jag så verkar det plötsligt som om all energi gått ur manusförfattare, regissör & allt för alla groteska horrorscener och skrämselhickan man väntar sig bara, helt enkelt, uteblir och när filmen väl är slut så fattar man absolut ingenting.

Dock ska John Cusack, som spelar Enslin, ha en stor eloge för sin roll i 1408. Jag tror jag kan sträcka mig så långt så jag säger att den är hans bästa roll någonsin.

Betyg 3,5 av 5

1408 - bilder

Cry Wolf

Skådespelare: Julian Morris, Lindy Booth, Jared Padalecki , Jon Bon Jovi

Manus: Beau Bauman, Jeff Wadlow

När en ung kvinna hittas mördad börjar en grupp ungdomar skrämma upp sina klasskamrater genom att sprida ett rykte på nätet om att en seriemördare härjar och vilket dennes nästa offer skall komma att bli. När de slumpmässigt valda offren visar sig börja dö är deras påhittade spratt ingen lek längre...

Titeln och skådespelarna fångade mitt intresse... & varulsvstok som jag är så blev jag först lite besviken när jag insåg att det inte alls handlade om några sådana. Men det blev riktigt bra ändå... även om skådespelarinsatserna inte var de största man sett. Jon Bon Jovi gör sig SÅ mycket bättre på scen än bakom kameran.

När filmen kommit igång så suckar man lite för sig själv & tänker "Jisses, ännu en sån där förutsägbar "Be careful what you wish for-film". Men faktiskt så tar den en hel del oväntade vändningar & man hinner ändra uppfattning om vem man tror är mördaren mängder av gånger. När man slutligen är säker på att man har listat ut alltihop så... "Haha, April Fools Day!!".

Lite tramsig TV-spelskänsla i inledningsskedet men det kan man leva med... Filmen lär väl inte få alla att gå med orange jägarhuva & leksakskniv på Halloween men de som sett filmen lär känna igen det om någon skulle få idén. Jag kommer definitivt att se om den och den kommer att inköpas i original för att pryda min hylla.

4,5 vampyrer av 5 möjliga!

Scener ur Cry Wolf

House of Wax / 2005

Sex ungdomar är på väg till en viktig match i amerikansk fotboll och på vägen övernattar de vid en tältplats. Under natten mixtrar någon med deras bil. De liftar in till den lilla staden i närheten, Ambrose. Där finns ett märkligt vaxmuseum med vaxdockor som ser väldigt mänskliga ut...

Faktiskt inte riktigt så förutsägbart som jag trott... även om man knappast behöver vara Einstein för att räkna ut hur det kommer att gå. Efterson jag återigen inte hade gjort min läxa & inte ens var medveten om att den här filmen var en remake förrän precis innan jag skulle se den så blev jag remake-irriterad & satt & funderade över varför man väljer amatörer till en remake på en film som, enligt de som sett originalet, tydligen var riktigt bra.

Jared Padalecki, som spelar Wade, ÄR ju en bra skådis. Men han ger inte prov på några proffstolkningar i den här rollen... Men vi har ju alltid Paris Hilton som gör exakt en sån roll & exakt en sån tolkning som man kunde vänta sig, så Padalecki är inte sämst i alla fall.

Chad Michael Murray (visste jag inte ens skulle vara med) däremot, gjorde en kanonroll... Inte den lille sötnosen i One Tree Hill här inte, utan en stöddig kåkfarare med ben i näsan & attitydöverskott.

Liiiite mycket vax... Liiiite överdriven slutscen... Men klart godkänt ändå.

Bör man se originalet nu?

Bilder från House of Wax

Chad Michael Murray......och jag som köpte den mest för Jared Padaleckis skull.... Men satan i gatan , jag hade missat denna skönhet *dregel*.

Fragile - A Ghost Story

Ett gammalt, slitet sjukhus på Isle of Wight ska läggas ner. Barnen där är rädda för nåt, eller någon, kallat "den mekaniska flickan", som tycks bo ensam på tredje våningen. Som varit avstängd i 40 år...

..

Okej... efter rekommendation så väntade jag mig kanske något mer kramp i magen efter den här filmen. Men den var klart sevärd och emellanåt bet man allt lite på naglarna.

Jag såg denna enbart på rekommendation & hade inte en susning om vad den handlade om & det förhöjde känslan en hel del... Film blir bäst utan förutfattade meningar!

Men... Calista Flockhart??? Jag menar... i alla fall. En sån här roll borde tilldelas någon som t ex Ashley Judd. Ally McBeal är ingen skräckskådis... hon är too much! Dessutom måste jag ju påpeka att "Charlotte" inte riktigt höll måttet. Liiiiite väl mycket vaxdocka.

Men... ska jag använda mitt vamyrsystem så får den 3,5 vampyrer av 5 möjliga för en sjysst story... & för att den var det bästa jag sett i genren på ett bra tag... Men då ska ni veta att jag är kräsen & det krävs MYCKET för att få en femma.

Dracula 3000

Ja, vad ska man säga... Såhär dåligt trodde jag knappt att det kunde bli. En pinsamt dålig vampyrfilm som gör slarvsylta av hela legenden. Skådisarna gör en bitter insats och hela konceptet är uselt. Att Erika Eleniak är en kass skådis visste vi ju redan innan iofs men här visar hon kasst skådesepeleri av högsta klass. Coolio gör henne skitkasst sällskap som en hypad Eddie Murphy-koipa. Jisses är det enda jag har att säga.

Men... kanske har alla inte sett den och kanske vill någon ge den en chans.

"Det är år 3000. På ett rutinuppdrag i världsrymdens eviga mörker, upptäcker ett ensamt rymdskepp resterna av en rymdfraktare som anmäldes saknad för 100 år sedan. Vid bordningen av det öde vraket, upptäcker man att det transporterade en mycket mystisk last: 50 stora svarta likkistor. Och när en efter en av besättningsmedlemmarna försvinner, står det efterhand klart att detta övergivna rymdskepp döljer en mörk hemlighet. Och en fruktansvärd förbannelse Tusen år framåt i tiden och ännu fler ljusår ut i rymden lever en odödlig legend vidare. För i den oändliga svarta rymden, går solen aldrig upp ... Casper van Dien (Starship Troopers), Erika Eliniak (Under belägring) och rapparen Coolio tillhör besättningen som möter mardrömmens hårresande verklighet. Och som sätter kurs mot Halbrons två solar - deras enda vapen i kampen på liv och död mot Dracula 3000 "

Av fem möjliga vampyrer så får denna... NOLL!

Anne Rice trilogi om vampyren Lestat

Dessa tre böcker har jag ropat in på Tradera till ett helt fantastiskt pris. Visserligen är de alla tre på engelska men det gör absolut ingenting!

Historikern, av Elisabeth Kostova

Ja, det är boken som är på tapeten just nu. Jag halvfuskar lite & börjar idag även om jag inte är säker på att Hanna & Carola, som jag "bokklubbar" med har fått hem sian exemplar. Det är en rejält tjock på på 626 sidor så jag hoppas att den är lika bra och spännade som baksidestext & recensioner utlovar.

Elisabeth Kostova - Historikern

En ung kvinna utforskar sin far historikerns bibliotek när hon en sen kväll gör en märklig upptäckt. I en bok hittar hon ett gulnat brev med en olycksbådande inledning. Sidorna i boken är helt tomma sånär som på ett träsnitt föreställande en drake. Och under draken står ett enda, skräckinjagande ord: Drakulya .
Det visar sig att kvinnans far som ung forskare kom en fruktansvärd historisk sanning på spåren. En hemlighet, som folket i Östeuropa länge hade känt till, nämligen att legenden om Dracula faktiskt var helt sann.
Den unga kvinnan vill forska vidare, trots att hennes far avråder henne. Hon tar vid där han slutade, full av ungdomlig entusiasm och skräckblandad förtjusning. Men när fadern försvinner och hon måste ge sig av för att söka efter honom, inser hon att sagan faktiskt är sann och att det inte bara är hennes eget liv som står på spel.

"Fiktion blandas med fakta på ett häpnadsväckande trovärdigt sätt." Dagens Nyheter

"en mycket välskriven och tät roman. Den är också spännande, underhållande, ja den är till och med bildande.." Sundsvalls Tidning

"Skickligt, spännande, oförutsägbart. Tag och läs. Lämna lampan på." Folket

Frostbiten

Skräckkomedi av Anders Banke. Något så ovanligt som en svensk vampyrfilm med bl a Petra Nielsen, Grete Havnesköld, Carl-Åke Eriksson och Emma T. Åberg i rollerna.

Läkaren Annika flyttar tillsammans med sin tonåriga dotter Saga till ett litet samhälle nånstans i Norrland för att Annika sökt nytt jobb för att kunna jobba nära en berömd genforskare på traktens sjukhus. När de kommer fram är det mörkt, strax efterderas ankomst sker ett mystiskt mord & dödsorsaken verkar vara två vassa föremål som punkterat halsvenen.

I ”Frostbiten” överförs smittan genom vampyrbett eller genom att ta röda karamelliknande tabletter som den nämnde genforskaren tillagar i sitt laboratorium. I ett infall stjäl en ung läkarkandidat en hel låda med sådana,och en väninna till honom kommer över och tar med sig lådan till en fest och bjuder laget runt... Katastrof!

Personligen så blev jag mest förbannad av att en film som presenterar sig som "Sveriges första riktiga vampyrfilm" inte ens verkar ha riktig koll på vad som är en vampyr & vad som är en varulv. Varleserna i Frostbiten känns som lite av varje & har efter förvandlingen ett betéende som mer liknar en varulvs än en vampyrs. Som i så många filmer i genren så är grundstoryn egentligen väldigt bra men strävan efter att bli originell går lite för långt... när det dyker upp talande hundar & diverse andra konstigheter har jag nästan fått nog... & dessutom så slutar Frostbiten ungefär där de flesta riktigt bra vampyrfilmer börjar.

Filmen ger definitivt utrymme för en uppföljare & tar man sitt förnuft till fånga & skippar det komiska inslaget så kan det bli bra...

Men nja... 2,5 vampyrer av 5 möjliga får det bli.

Scener ur Frostbiten

BloodRayne

Filmen som är döpt efter och baserad på spelet med samma namn, BloodRayne. Regisserad av Uwe Boll som knappast är känd för att göra bra filmer.

I Roll-listan finner vi bland andra Kristanna Loken, Ben Kingsley, Michael Madsen, Michelle Rodrigues & Billy Zane.

Rayne, som är en kvinnlig hybrid bland vampyrer,en så kallad "damphir" (hälften människa - hälften vampyr), visas upp som cirkusfreak ute på landsbygden. Hennes förmåga att hela sig själv efter en klunk blod från valfritt villebråd skapar häpnad bland pöbeln och utnyttjas för pengavinnande syfte.Det ingen vet är att Rayne har ett öde lagt framför sina fötter; Att hämnas på sin mors våldtäktsman och mördare, vampyrkungen Kagan. Med lite hjälp av slumpen och en förtjust berusad man så lyckas Rayne en kväll fly från sitt fängelse som cirkusfreak och den våldsamma jakten börjar...

Hur man lyckats få till en så pass sjysst roll-lista i en film som uppenbart måste ha osat katastrof redan vid läsningen av manuset är för mig en gåta. Utan någon närmare eftertanke tror jag att jag låter den toppa bottennappslistan när det kommer till Vampyrfilmer. Konceptet är sjysst & med lite annan vinkling & mer tyngd i storyn så kunde det ha blivit en formidabel succé i klass med Underworld... Istället blev det nåt av det mest förutsägbara & skittråkiga jag nånsin sett. Allt rött blafs som förmodligen är menat att göra det hela coolt gör det bara än mer patetiskt.

USCH!

I am the werewolf...?

Med lite plock från olika sidor & böcker så tänkte jag klargöra varulvens personae...

Ordet kommer av verr (fornisländska för man) och ulfr (varg).

Varulvar är människor som förvandlas till vargar eller vargmänniskor.
Denna varelse är ungefär lika stor som en kraftigt byggd människa. Dess kropp är delvis täckt av tjock päls, vars färg ofta är densamma som den förbannade personens hår. Den har en människas händer och fötter, dock täckta med päls och med vassa klor istället för naglar. Dessa varulvar går framåtlutade, som om deras ryggras blivit böjd, men trots det kan de springa lika snabbt som en varg. Den sorts varulv som är vanligast i den svenska folktron ser ut som en varg eller en stor grågul hund (I en del trakter kände man igen varulvarna på att de linkade på tre ben och använde det fjärde som svans).
Enligt den ryska folktron kan man känna igen en varulv i människoskepnad på att det växer borst under tungan.

Det finns också exempel på varulvar som beter sig som vargar men behåller sin människoskepnad.

Förvandlingarna kan ske med vilje eller bli framtvingade av t.ex. fullmåne eller olika ljud (ylanden). Varulvar är immuna mot föråldring och mot de flesta fysiska sjukdomar då deras kropp hela tiden regenererar sig. De kan dock dödas med de flesta sår som förstör hjärtat eller hjärnan. Det mest välkända sättet att döda en varulv är att skjuta den med silverkulor.

Det finns olika sätt att bli en varulv. Man kan ha blivit given kraften att förvandla sig genom trolldom, man kan ha fått en förbannelse över sig, man kan ha blivit biten av en varulv och överlevt. I vilket fall det än må vara så har ditt blod blivit förbannat. En person som blivit varulv mot sin vilja (genom födelse, förbannelse eller bett) är inte helt förlorad, förrän han/hon har druckit mänskligt blod. När han gör det är hans själ helt förlorad och han kan inte komma in i himlen om han dör…

En del av traditionella ritualord som den som ville bli varulv skulle säga...
“Hail, hail, hail, great Wolf Spirit, hail. A boon I ask thee, mighty shade, Within this circle I have made. Make me a werewolf strong and bold, The terror alike of young and old.”

Vampira!

Vampyren enligt Van Helsing

Från filmen jag resencerade häromdagen, "Bram Stokers Way of the Vampire", har jag översatt rollfiguren Van Helsings beskrivning av en vampyr.

Vampyren är satans krigare.
Han är ett odjur och dessutom primitiv och grym.
Ju mer föda han får, desto starkare blir han.
Ju starkare han blir, desto ondare blir han.

Men vampyrer har inte obegränsade krafter.
De kan inte gå in i ett hus utan att ha blivit inbjudna.
Detta gäller dock inte allmänna platser.
Vigvatten är som syra för vampyren.
Vitlök och krucifix håller dem borta.
På dagen gömmer de sig inomhus, eftersom solljus dödar dem.
När de befinner sig i sitt eget hem, i ett hus eller en kista,
behåller de sin styrka.
När natten kommer visar de ingen nåd.
De kan förvandla sig till vargar eller fladdermöss.
De bör inte underskattas.
De är slugare än du någonsin kan tro.
De kan väcka de döda, men bara de som dött i synd.

Ju fler bett, desto starkare blir de.
De kan endast dödas med pålar av trä eller silver,
eller med silverkulor.
Man kan också hugga av huvudet för att döda en vampyr.

Bram Stokers Way of the Vampire!

Filmen som "börjar där Dracula slutar".

Efter att ha dödat Dracula accepterar Abraham Van Helsing kyrkans erbjudande om odödlighet i utbyte mot att han för alltid jaga & utrota vampyrer. Jakten för honom genom hundratals år och över kontinenter till en blodig uppgörelse mellan Van Helsings vampyrdräpare & en demonarmé ledd av Sebastian, vampyren som tog den enda kvinna Van Helsing någonsin älskat.

Filmen kommer inte ens i närheten av sin föregångare "Bram Stokers Dracula" & stundtals är den riktigt dålig. Rhett Giles gör tidernas tamaste Van Helsing-tolkning. Överhuvudtaget så är skådisinsatserna i filmen riktigt dåliga. Jag klassar den ungefär i samma fack som De fördömdas drottning när det gäller uppföljarfilmer. Att jämföra med föregångaren är som att använda tepåsen två gånger & i kallt vatten andra gången. Ingen hit!

På tur nu står Salem´s Lot som jag lyckats totalmissa tidigare. Hoppas den stimulerar skräcknerven lite mer.

Greve Dracula!

Ska vi först ta och reda ut det här med gamle Dracula från Transsylvaninen? Ja, det gör vi!

Vlad III Dracul (1431-1476) (även känd som Vlad III Basarab eller Vlad Ţepeş) var furste av Valakiet i Rumänien och föddes 1431 på borgen i Sighisoara i Transsylvanien som son till Vlad II Dracul. Namnet Dracul härrör från det rumänska ordet för drake. Vlad II valdes in i en riddarorden som kallades "Drakens orden" (Societas Draconistrarum) som senare gav Vlad III namnet Dracula, dvs ”Drakens son”.

1442 tillfångatogs Dracula tillsammans med brodern Radu och hölls som gisslan av politiska skäl av en osmansk sultan. Teorierna säger att han under denna fångenskap behandlades så illa (brodern dödades) att han utvecklade en psykos, ett hat och en grymhet som senare skulle komma till uttryck under hans regering.
Efter att fadern mördats 1447 av tronpretendenten Vladislav II släpptes Dracula fri.

Efter många år av bitterhet, planerande och ilska lyckades Dracula till slut 1456 döda Vladislav II och inta Valakiet.

Dracula blev med tiden ökänd för grymma bestraffningsmetoder: han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar, etc. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på störar, som gav honom smeknamnet Vlad Ţepeş, "Vlad pålspetsaren". Det var denna teknik han använde mot transsylvanska saxare som han kom i konflikt med under sent 1450-tal. De pålar som Dracula spetsade lik på blev till slut en ”skog”och i den skogen brukade Dracula sitta och äta middag.

Efter att han gjort motstånd mot osmanerna 1462 segrade han i flera slag emot dem. För att bestraffa honom skickade sultanen ut en armé tre gånger större än Vlads. Vlad slog till reträtt, brände byarna efter sig och förgiftade brunnarna så att den osmanska armén inte fann något att äta eller dricka. När sultanen äntligen nådde huvudstaden möttes han av 20 000 pålspetsade osmanska fångar, en syn som fick sultanens officerare att slutligen slå till reträtt.

Dracula dog i strid år 1476, enligt ett rykte mördad av sina egna soldater. Vissa tror att han är begravd i klostret i Snagov men samtidigt framhävs osäkerheten i dessa uppgifter.

Bram Stokers bok ”Dracula” har lånat stoff från den grymme fursten, men det är inte mycket i handlingen som överenstämmer med verkligheten

Stig in i Vampyrens krypta...

....men gör det på egen risk.

Som stor fantast av vampyrer, varulvar, häxor och annat ockult och intressant så viger jag denna, min nya blogg, åt dessa spännande varelser.

Ni kan kalla mig Akasha & när jag inte samlar kraft i min krypta så kommer jag att författa en del om litteratur, film, musik & även lite info gällande vampyrer med mera.

Men först ska jag ta och lära mig hur just den här bloggen fungerar.¨

//Queen of the Damned